och Renée Nybergs 45 min Visade dom i går kväll ett riktigt läskigt reportage:
Det handlade om hatbrott mot homosexuella.
Riktigt, riktigt otäckt. Det handlade om en "religiös" församling ledd av den pastor som hotade Sverige
i samband med att den öländske pastorn dömdes för sina predikningar om homosexuella. En församling som till största delen bestod av pastorns familj. `Många av medlemmarna var jurister och advokater och visste exakt vad dom kunde göra utan att bryta några lagar. Samveten verkade de inte vara utrustade med över huvud taget.
Vilka fruktansvärt hatiska människor! Hur kan man bära så mycket hat inom sig att man låter ganska små barn flera gånger om dagen bära omkring plakat med budskapet: Gud hatar bögar, på stadens gator. Skulle tro att flertalet inte hade en aning om vad plakatet betyder. Och att man är så okänslig att man demonstrerar utanför kyrkor där begravningar av homosexuella just pågår.
Att se och höra hatet som sprutade ur munnen på pastorns dotter var fruktansvärt obehagligt. När man ser sånt så förstår man att det pågår så många religionskrig.
Måste beundra den svenske journalisten, som själv är homosexuell och blivit utsatt för hatbrott. Hur kunde han hålla sig så lugn och sansad under intervjuverna. Han sa i slutet på reportaget att han inte vågat berätta för medlemmarna att han var homosexuell. Fullt förståeligt!
Även om jag inte riktigt förstår (eller förstår och förstår, det gör jag väl) så accepterar jag att en del väljer partners av sitt eget kön. Och tycker att det är upp till var och en. Jag har inga problem med det.
Undrar om medlemmarna i den församlingen är lyckliga människor. Tror inte det.