Jag har aldrig känt att vi har blivit riktigt insläppta i Stefans släkt.

Vi träffar dom en gång varje år när K fyller år. K & I träffar vi ju några gånger om året och där känner och vet jag ju att vi släpps in. Men när I & K och kusinerna träffas till midsommar och nyår, då får vi aldrig vara med. Jag vill ju inte tro att det skulle bero på att Stefan är adopterad. Vi har ju aldrig utmärkt oss på något sätt. Är inga stökiga fyllon på fester eller så.

Är inte kaxiga eller otrevliga. Jag har sårt att tro att det skulle bero på mig, eller?

Den gången om året som vi ses hos K känner jag mig alltid utanför och lite underlägsen, när dom andra pratar med varandra om sina gemensamma bekanta och sina fester. Dom har ju på så sett en annan gemenskap där inte vi får plats.

I min familj släpps alla som vill in på ett helt annat sätt.

Det känns lite trist att det är så tycker jag. För den dagen I & K går bort, kommer vi att tappa den sidan av släkten.