-1 grader och lite snö i luften. Det kom ca 1 dm snö i går kväll och i natt. I dag var Eva och Mamma hos Pappa. Han var inte i form. Han var arg, ledsen och hade förmodligen ont. Hur ska man veta vad som är fel. När dom kom var han avvisande och arg. Sedan grät han riktigt ångestfyllt och sorgset. Eva sa att det hördes långt ut i korridoren. Stackars, stackars Pappa. Eva gick för att prata med personalen och höra om han varit utsatt för sin medpatient igen. Men så var det inte. Han har varit så här en gång tidigare när Eva och jag var hos honom på Löwet. Då hade han urinvägsinfektion! Det visade sig att det var samma sak denna gång med. Lilla Pappa. Att inte kunna säga vad som är fel måste vara fruktansvärt. Eva och Mamma hade pratat med en sjuksköterska ang. Pappas värk. Hon tyckte att han fått dålig smärtlindring hitills. Själv hade hon gått kurser i ämnet. Nu hade hon fått klart med läkaren om att sätta in en bättre medicin för smärtan. Hoppas att det blir bättre. Dom hade också pratat om att ta hem Pappa ett par dagar men det avrådde hon ifrån. Hon tyckte att det var bättre att Mamma och Pappa fick en lägenhet på Arhem. Men det finns ju inga lediga lägenheter där. Och ett par dagar måste han få komma bort därifrån. Vi ska ta upp det med biståndshandläggaren. Ännu har vi inte hört ett ord från Strokeenheten. Dom pratade så vackert om att dom skulle ta över så fort Pappa kom på korttidsboende. Prat, prat, prat! Allt låter så himla bra men i praktiken är det verkligen inte lika bra. Pappa har nu varit sjuk i 17 veckor.  4 månader sedan den hemska dagen när han insjuknade på rikktigt.
Efter jobbet åkte jag förbi Nicklas jobb coh hjälpte J med lite frågor han hade ang. pappersarbetet.
Hämtade en sallad åt oss var på vägen hem.
På kvällen var jag på vattengympa med Birgitta och Anne-Mari.