Måndag igen! Varför går helgerna så himla fort! Och ingen vinst på Lottot så att jag kan trappa ner från jobbet. Skit också! Fast vi vann ju 175 kr på två Trisslotter i alla fall.
Natten till idag blev orolig. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat i natt. Dels var jag irriterad i halsen och dels svettades jag. Kollade i almenackan i morse och ja, det var fullmåne!
I dag ringde anhörigkonsulenten upp mig och vi bokade ett möte den 20 februari. Det ska bli skönt att få prata med henne. Hoppas att det ger oss något annat än fagra löften som inte infrias sedan. Jag satt och tänkte på kuratorn som vi träffade på Strokeenheten alldeles i början av Pappas sjukdom. Han lovade att så fort Pappa kom hem eller kom till korttidsboende så skulle dom ta över! Vi har inte sett röken av dem och vi har inte hört något heller. Jag glömde att fråga anhörigkonsulenten om hon varit i kontakt med dem, vi får höra nästa måndag.
Eva har pratat med sköterskan på Arhem. Dom hade inte hittat Pappas tänder! Var sjutton kan dom ha tagit vägen? Han har ju inte varit utanför huset. Vi får verkligen hoppas att dom kommer tillrätta. Jag har tänkt så mycket på honom idag. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur han satt vid fikabordet i går utan sina tänder. Han såg mycket, mycket gammal ut. Min älskade Pappa. I dag mådde han i alla fall lite bättre trots att han fortfarande var dålig i magen.
Usch man får så många funderingar på hur Mamma borde göra med lägenhetsbyte mm. Kommer Pappa att kunna komma hem och bo växelvis där och på Arhem. Om han inte gör det, är det så bra för Mamma att lämna sin invanda tillvaro för något helt nytt då? Orkar hon med alla förändringar? Allt detta med Pappa är fruktansvärt jobbigt för oss alla, men Mamma är ju ändå den som drabbats värst förutom Pappa. Hon har blivit berövad sin man sedan 58 år tillbaka. Hela hennes tillvaro har slagits i spillror mer eller mindre. Ska hon dessutom lämna sin lägenhet där hon bott i 44 år. Jag vet inte vad som är bäst och jag tror inte att hon själv vet vad hon vill heller. Mamma ringde och hörde med Sigtunahem ang. en lägenhet som hon lämnat intresseanmälan på. Hon fick veta att hon åkt ner i kön pga att hon tackat nej till den lägenhet vi tittade på i förra veckan! Det är förjäkligt tycker jag. Ska man behöva ta vilken lägenhet som helst! I morgon får hon veta om hon har någon chans att få den här lägenheten.
Efter jobbet åkte jag förbi Eurostop för att köpa lite grönsaker. När jag gick ner i centrumet kom två små barn fram till mig med gråt i rösten. Dom hade varit och lekt på lekplatsen och deras Mamma skulle vara vid bankomaten, men nu var hon inte där. Jag frågade om hon skulle gå någon annanstan men det skulle hon inte. Ja sa att hon kanske hade gått till lekplatsen och att dom gått om varandra. Jag satt jag kunde gå med dom och titta annars får vi be att dom roppar i högtalarna efter henne. Men vi hann inte så långt innan dom såg henne i en butik. Lyckligt slut!
Jag åkte hem och åt middag. Stefan är i Holland. Han ringde och sa att tåget han åkte med hade stannat och inte skulle gå vidare förrän om 1 1/2 timme pga att någon blivit påkörd förmodligen av ett annat tåg. Huvva. Han fick ta taxi resten av vägen.
Nu har jag gjort matlåda till i morrn. Lasagne blev det. Smarrigt.
Nu tror jag att jag ska hoppa i säng och läsa min bok. En gränslös kärlekshistoria av Aino Trosell.