Efter jobbet åkte jag till Arhem för att träffa Pappa. När jag kom dit var Mamma redan där. Pappa hade varit riktigt dålig på förmiddagen. Så dålig att dom var oroliga för att han eventuellt fått nya proppar. Han hade inte ätit själv. Dom fick mata honom med fil för att han skulle få i sig sina mediciner. När Mamma kom låg han och såg riktigt eländig ut. Men när jag kom hade han kvicknat till och satt i sin rullstol. Det luktade fruktansvärt mycket urin i hans rum. Mamma sa att dom bytt på honom för att han varit riktigt nerkissad på morgonen. Jag kunde inte förstå hur det kunde lukta så starkt fortfarande. Vi gick i alla fall ut i stora matsalen och fikade. En av de boende rullade förbi oss och sa att hon och Pappa hade haft gymnastik tillsammans. Hon hade varit handikappad i 40-år och tidigare varit på Mälargården. Där hade hon känt sig så utanför, så hon förstod hur det måste kännas för Pappa att komma som ny. Därför ville hon ta med honom i gemenskapen. Gulligt av henne. Det finns en hel del gulliga små tanter på Arhem. Dom tycker väl att det kommit en riktigt fräsch snygging, hihi!
När vi lämnade Pappa var han vid ganska gott mod och verkade vara OK. Jag skjutsade hem Mamma innan jag åkte hem. Efter en stund kom Sandra med barnen. Hon och Micke hade dagisstädning så vi skulle vara barnvakt. Det blev intensivt. Melker är en liten herre med mycket ös i! Inte en lugn stund. Stackars Mathilda som ville att jag skulle sitta med henne och spela Pettson & Findus. Men det funkade inte alls. Melker ville vara med och trycka på tangenterna. Så jag sa att hon fick vänta tills Morfar kom. Men när han väl kom var det dags att fixa mat. Så Morfar fick sitta med henne en liten stund medan jag med Melker på armen försökte fixa middag. Det märks att det var ett tag sedan man var småbarnsförälder! Man har legat av sig lite vill jag lova. Jag försökte lämna ifrån mig Melker hos Stefan & Mathilda men jag hann inte mer än ut i köket förrän han med raketfart kom krypande efter och ville upp i famnen. Lille Skruttungen.
Trött var han också. Vi försökte få honom att somna men det ville han inte. Middagen blev i alla fall färdig och under lite tumultartade former kunde vi äta. Busungen Melker sitter ju inte stilla i barnstolen så man får hålla ett öga på honom hela tiden. Han är ju snabb också den lille rackarn. Medan vi satt och åt kom Sandra tillbaka. Hon packade i hop barnen och alla tillbehör och åkte hemåt. Det kändes lite trist att jag inte kunde sitta med Mathilda, hon kom lite i andra hand i dag. Det är nog inte så lätt för henne, hon som haft alla för sig själv så länge. Men i morgon ska bara Mathilda få följa med oss på en liten utfllykt.
När vi röjt upp satte vi oss i varsin fotölj och tittade på Let's Dance. Rätt par åkte ut, tyckte jag!