Älskade lilla Pappa, vad jag är ledsen för din skull. I dag kommer Inger & Sara upp och hälsar på. Vi får inte vara för många åt gången så dom och Eva åker i dag. Det känns svårt, man vill ju helst vara hos honom hela tiden. Mamma har ringt sjukhuset i morse och det var ingen förbättring. Det var heller ingen försämring men han hade varit uppe på toaletten i natt och ramlat. Dom kan inte se att han skadat sig.
Hur mycket förstår han. Min stolta Pappa , som alltid klarat sig själv. Som alltid tagit hand om Mamma när hon blivit dålig. Han som kunnat allt från att baka, sy, meka med motorer, måla, snickra, ja allt. Nu kan han inte ens göra sig förstådd. Mitt hjärta gråter. Måtte det vända, jag vet ju att det kan göra det.
Älskade lilla Pappa. Jag tror att han vet hur mycket vi älskar honom. Mamma, vi tre döttrar, barnbarn och barnbarnsbarn.
Det blev en svår dag på jobbet idag. Jag bara grät hela tiden. Till slut gick jag hem till Mamma.
I kväll åkte Mamma och jag och hälsade på Pappa. Inger och Eva stannade kvar hemma hos Mamma.
När vi kom dit låg han i sin säng med kanterna uppfällda. Hans högra arm låg orörlig bredvid honom. Han var jättesvettig i pannan och han blöja som hade läckt igenom på byxorna. Jag gick ut och försökte leta rätt på en sköterska för att få rena kläder till honom, men jag hittade inte en människa. Jag hittade i alla fall ett linneförråd där jag tog ett bar nya byxor och kalsonger. Sedan satte jag mig i korridoren och väntade medan mamma bytte på Pappa. Så mycket integritet måste han ändå få, att inte behöva bli omhändertagen som ett litet barn inför sin dotter. När det var klart gick jag in igen. Jag hämtade en handduk och blötte den så att Mamma kunde badda honom i ansiktet lite. Det verkade han njuta av. Jag tror att han var glad över att vi var där. Vi hade med oss en Cd-spelare med favoritmusik och ett litet fotoalbum. Det var logopeden som sagt att det var bra. Han lyssnade en liten stund på musiken och nynnade med lite, men sedan tog han bort lurarna igen. Han tittade också en stund på bilderna och verkade intresserad. Men han sa ingenting. I dag försökte han inte prata någonting nästan. Han sa bara ja eller nej. I går försökte han i alla fall. Hoppas att han inte börjar ge upp bara. Han låg länge och klappade Mamma på kinderna och kände på hennes ansikte. Som om han verkligen ville känna in hur hon ser ut för att spara det tills han blev ensam. Han höll henne i armen och i handen länge. Men han sa ingenting, bara suckade djupt. Sedan slumrade han till en stund. Jag vet inte om han förstår vad vi säger. I bland verkar det så och ibland inte. Jag sa vid ett tillfälle att sängen var för kort och att han inte fick plats med sina fötter. Då tittade han på fötterna. Men sedan när man sa något annat reagerar han inte eller tittar på en som om man talade hebreiska med honom. Han var så trött hela tiden och gäspade gång på gång. Vi stannade en dryg timme innan vi kramade honom och sade adjö. I dag vinkade han inte som han gjorde igår.
Vi har så många frågor som behöver svar.
1. Hur mycket förstår han
2. Kommer han att bli bättre
3. Hur mycket tillsyn får han, han kan ju inte säga till när han behöver hjälp
4. Hur länge låg han på golvet i natt innan någon hittade honom.
Det är bara några av alla frågor vi har.
I morgon åker Mamma, Inger, Eva och jag upp på eftermiddagen. Då ska vi försöka få svar på några av dom om det går.
Mamma ska baka Pappas favoritäppelkaka, så ska vi fika med honom om det går.

Pappa kom hem, för vi längtar efter dig!