Tisdag 25 oktober 2005

Dagen börjar med frost och kallt  minus 5 grader. Först när jag tittade ut tyckte jag att det var snö på gräsmattan, men så var det inte. Jag gick till jobbet. Det var skönt men lite kallt. Jag är fortfarande lite urlakad efter magsjukan, men rätt OK ändå.

I dag är det 2 veckor sedan min älskade lilla Pappa blev sjuk. Efter att ha läst artikeln i Apotekets tidning,
om mannen som haft Stroke, har jag satt mitt hopp till 3 veckor. Det var efter så lång tid som den mannen sade sitt första ord. Den mannens förlamning hade släppt relativt snabbt, det har ju tyvärr inte Pappas. Jag hoppas att det inte innebär att han kommer att förbli förlamad. Lite har han ju rört på både arm och ben, men han har ju inte varit uppe och rört på sig ordentligt på dessa två veckor. Jag vill inte tappa hoppet, men blir han inte bättre än så här finns det ju ingen möjlighet att han ska kunna komma hem. Mamma kan inte ta hand om honom själv. Pappa, Pappa du måste kämpa på nu så att vi ser några framsteg.
Pratade med den jobbarkompisen som jag fick telefonnumret till en vars man drabbats av samma problem. Han sa att hon fått kämpa sig till all hjälp hon får och att Kommunen bara ser till pengarna. Ska nog ringa henne, snart. 
Nicklas ringde och sa att han sett mitt mail och att han och J förstod att jag inte orkar med bokföringen på min fritid. Dom skulle ta kontakt med en bokföringsbyrå. Gud vad skönt.

Under dagen har det börjat blåsa och regna, det blev riktigt ruskväder. Tur att jag bestämt mig för att följa med Sandra och barnbarnen op shoppingtur direkt efter jobbet. Blev hämtad 16,45 för vidare färd till Eurostop. Jag blev glad så fort jag steg in i bilen och möttes av Melkers stora leende och Mathildas: Hej Mormor.
Sandra skulle köpa några bodys och pyjamas till Melker och några tröjjor till Mathilda. Därefter gick vi till Maxi för att handla mat. Mathilda ville vara i lekhuset där en bekant jobbade. Vad jag inte tänkte på var att det var lönedag och det var ganska mycket folk i affären. När vi stod i kassakön ringde Stefan och undrade vart vi tagit vägen. Han hade köpt med sig Pizza hem och den kallnade!
Väl hemma igen åt jag min uppvärmda pizza och ett litet glas vin (det som blev över i lördags). Gott.
Sedan satte jag mig vid datorn för att slutföra september. Äntligen!
Utanför fönstret piskar vinden och regnet mot rutorna. Kom inte i säng förrän 23,30. Det är alldeles för sent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback