Jag orkade inte vara uppe till Stefan kom. Sov som en stock tills han kröp ner i sin säng. Skönt att ha honom hemma igen.
I dag jobbar både Stefan och jag hemma. Eftersom han kom sent i natt så vi tog lite sovmorgon och vaknade inte förrän vid 8-tiden.
Vi tog en lugn frukost. Sedan satte jag mig framför datorn och började jobba med bokföringen. Tyvärr kom jag inte speciellt långt då jag inte fått de papper jag behövde. Jag ringde upp och sa till om det. J lovade att jag skulle få dom vid lunch.
Stefan åkte iväg och hämtade sushi och lite bufféblandning till lunch. När vi satt och åt kom Nicklas med de ulovade papperna. Men jag hann inte ta hand om dem. Vi skulle hämta Mamma vid 13,00 för att åka till Pappa.
När vi kom upp på sjukhuset såg vi direkt att Pappa inte mådde bra. Mamma frågade om han inte mådde bra? Han skakade nekande på huvudet. Usch vad rädd jag blev. Var det några fler proppar på gång? En sköterska kom in och berättade att Pappa hade kräkts före lunch. Mitt hjärta stannade nästan. Hade han smittats av magsjuka i alla fall? Kan det vara möjligt? Den senaste som haft det var ju Micke som ingen av oss träffat? Vi hade inte varit där så länge när vi märkte att han behövde kräkas igen. Sköterskorna kom med spy-påsar och jag var tvungen att lämna rummet. Jag klarar inte av lukten. Vi gick ut i korridoren och träffade där sjukgymnasten som berättade lite om läget. Dom har inte riktigt klart för sig hur dom ska jobba med Pappa. Dom funderade på om det var lite för tidigt fortfarande. Hon försökte förklara för oss att de rörelser som Pappa utfört med ben och arm kunde vara något som ingick i en "massiv rörelse". Fick inte helt klart för mig vad det innebär, men tror att dom menar att han inte bara rör de delarna utan hela kroppen. Hon berättade också att dom upptäckt att han upprepar senaste rörelse. För att skölja ur munnen efter den första kräkningen gav dom honom vatten. Sedan satte dom en spy-påse till munnen för att han skulle spotta, men då försökte han att dricka ur den också.
Vi pratade lite med sköterska om hur vi skulle göra. Pappa mådde ju inte bra. Han var oerhört trött och blek. Sköterskorna funderade över om kräkningarna kunde bero på hans sjukdom eller på att han ev. har förstoppning. Någon magsjuka hade inte funnits på sjukhuset i alla fall. Usch, vad jag kände mig usel. Var felet vårt? Hemska tanke. Enda trösten var i alla fall att jag såg att det gick bra att kräkas även om han ligger på rygg. Vi beslutade att vi skulle lämna Pappa ifred i dag. Han hade nog ingen glädje av oss i alla fall. Snopet.
Vi åkte ner till cafeterian och drack kaffe. Jag kunde inte släppa tanken på att vi smittat honom. Jag började även må illa så klart. Psykiskt!
Tittade in till min frisörska som har salong på Löwet, för att höra när vi hade tid hos henne. Den 8 november, ska försöka komma ihåg det.
Vi skjutsade hem Mamma igen och åkte därefter till Maxi för att handla inför kvällens middag. Vi har bjudit hem Mamma och Sandra med familj. Kom plötsligt på att jag inte träffat Melker sedan vi var på Cypern. Mathilda träffade jag en liten stund förra fredagen.
När vi släppt av Mamma ringde jag i panik upp Eva som satt hos frissan, för att berätta att Pappa kräkts. Hon lugnade mig med att hon absolut inte trodde att vi smittat honom. Jag lät mig lugnas.
Jag skulle laga till en kycklingrätt ur en GI-kokbok. Klockan 18,00 hade vi sagt. Kl. 17,00 satte jag igång med maten. Då får jag ve och fasa se att grytan ska koka i 1 1/2 timme! Hur lösa detta? Jag slängde in kycklinglåren i micron innan jag la dom i grytan. Sedan var det bara att hoppas att det skulle bli klart.
På utsatt klockslag kom gästerna. Som tur var så skulle Melker äta lite välling direkt så klockan hann bli 18,30 innan vi satte oss till bords. Och, kycklinglåren var perfekta. Gott var det också. Till efterrätt åt vi glass med hallon och mango. Jag såg att Mamma var jättetrött. Stackarn hon som inte kan gråta, hon bär allt inom sig i stället. Mamma hade ringt till Löwet och hört hur det var med Pappa. Det var bättre, han hade inte kräkts något mer sedan vi var där.
Vi tittade på Doobidoo (stavas det så?) Sedan åkte hela gänget hem. Stefan och jag röjde upp och satte oss sedan vid TV:n med en varsin liten Whiskey. Jag var så trött, så trött. Konstaterade att det är psykisk trötthet. Jag hade ju sovmorgon i morse. Somnade omfamnad av Stefan.