Torsdag 10 november 2005

Strålande sol och ca 8 grader varmt. Härlig höst morgon. Var tyvärr tvungen att ta bilen i dag med eftersom vi ska träffa en kurator ang. Pappa, i kväll direkt efter jobbet. Det ska bli mycket intressant. Hoppas att det blir positivt.
Alldeles nyss var Nicklas hos mig på jobbet. Vi pratade lite om hans möte med Morfar i går kväll. Han bekräftade vad jag misstänkte. Han tyckte att det var jobbigt i början och tänkte att han aldrig mer ville komma tillbaka och se Morfar så här. Men det släppte lite varefter han såg att Pappa verkade förstå vad vi sa och även skrattade till ibland. Jag förstår honom så väl. Jag har tänkt så själv. Att jag skulle vilja strunta i alltihop och bara glömma Pappa för att det är så jobbigt. Men det vill jag ju inte egentligen. Jag vill ju hela tiden veta hur han har det, hur han mår och vilka framsteg han gör. Jag älskar ju min Pappa trots att han inte är densamma längre. Men det är jobbigt.
Eva och Mamma var hos Pappa idag. Dom tog ner honom till frissan där han blev klippt. Sedan fick Eva raka honom. Efter det kände han sig fräsch och nöjd. Dom hade också spelat kort med honom. Det gick väl inte så bra. Personalen på avdelningen hade haft möte och tyckte att det var dags för Pappa att få komma ut lite så på söndag ska han få åka till Eva. Dom har ju inga trappor för att komma in i huset.
Hoppas att det går bra och att Pappa orkar med det.
Han hade också tränat med sjukgymnasten och logopeden. Han lyckades peka på rätt bilder och skriva två stycken N.
17,00 träffade Mamma, Eva och jag en kurator på Strokeenheten i kommunen. Vi fick berätta lite om vad som hänt och hur vi mår. Han konstaterade att vi är i kris fortfarande. Han sa också att vi måste tänka lite på oss själva och att vi skulle fokusera på allt det positiva. Jag har ju tänkt lite att om man inte är för optimistisk så blir varje litet framsteg ett pluss. Han tyckte att vi hade låst oss vid en uppfattning om att Pappa inte skulle kunna bli helt bra igen. Han tyckte i stället att vi skulle fokusera på allt Pappa kan göra och försöka stärka det. Men det är nog mycket lättare för en utomstående, som inte är så känslomässigt involverad. Men det var nyttigt att få prata med honom. Han berättade också lite om vad som händer den dagen Pappa kommer hem.
Efter mötet körde jag hem Mamma och Eva och stannande på te och macka. Sedan åkte jag hem och packade. Sticker till Göteborg i morgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback