Det blåser, stormvindar runt knuten. Det är lite molnigt något kallare än i går ca 4-5 grader. Just nu (kl. 11,25) singlar de första snöflingorna ner utanför mitt kontorsfönster. Det lägger sig inte eftersom det fortfarande är för varmt och blött ute.
I dag är det 5 veckor sedan Pappa blev sjuk. Tiden rusar iväg. När jag tidigare hört om dom som legat 4 månader på sjukhuset efter en stroke så har det känts som jättelång tid. Men nu har det ju redan gått 5 veckor för Pappa. Och han har ju säkert långt kvar innan han kan komma hem till Mamma. Stackars Mamma, hon och Pappa har aldrig varit i från varandra så länge tidigare. Det blir långsamma kvällar för henne. Dagarna är väl lättare, då kan hon gå ut och gå med grannen. Det har ju också varit en hel del annat att ta hand om på dagarna. Ögonläkare och handkirurgen plus besöken hos Pappa.
I dag har hon ögonläkaren igen så Pappa får vänta med besök till kvällen.
Efter jobbet åkte jag till Nicklas och lämnade bilen för besiktning och omläggning till vinterdäck. Stefan hämtade mig och sedan hämtade vi upp Mamma.
När vi kom till Löwet såg vi att Pappa satt i sin rullstol i korridoren. Han hade ätit och hade tänkt att han skulle lägga sig. Han blev glad när han såg oss och rullade in i dagrummet. Han pekade på soffan och fotöljerna att vi skulle sätta oss. Mamma gick ut för att höra med personalen när arbetsterapeuten skulle komma hem och titta på hur det ser ut hemma hos dem. Hon fick till svar att det inte skulle ske denna vecka i alla fall. Hon blev lite orolig att han inte skulle kunna komma hem på lördag som det är tänkt. Men det skulle visst gå bra. Hon fick också veta att dom ska ha storrond på torsdag, då dom tar beslut om vad som kommer att hända härnäst med Pappa. Hoppas att han får stanna lite till på Löwet.
Pappa försökte säga något som vi inte kunde tolka så han tog min hand och ville kramas. Efter en liten stund gjorde han något kostigt tecken med handen mot sin mage och bröst. Åh om jag ändå kunde förstå vad han vill säga. Han suckade djupt flera gånger så vi frågade om han var trött och ville gå och lägga sig. Det ville han. Så han sparkade sig tillbaka till sitt rum och ställde rullstolen vid sidan om sängen och pekade på den. Jag sa att jag skulle hämta någon som kunde lägga honom. Jag hittade bara en sköterska som stod och pratade med en annan anhörig så jag ville inte störa henne. När vi väntat ett bra tag blev Pappa otålig så då ringde vi på klockan. Sköterskan stod fortfarande och pratade utanför. Hon kom in och stände av larmet och sa att hon skulle komma alldeles strax. Efter ytterligare en stund utan att nåt hänt gick jag ut i korridoren igen. Då var hon borta, men lägre bort stod två andra sköterskor och tittade på en tredje som målade om en vägg. Jag sade till dom att Pappa ville lägga sig. Dom kom på en gång.
När han väl låg i sängen verkade han bli piggare. Efter en liten stund kom dom med kaffe. Då satt han upp i sängen och drack det. Jag målade en liten tavla med hus, träd och moln på whiteboard tavlan. Pappa skrattade när jag visade honom den. 18,40 kramade vi Pappa godnatt och åkte hemåt. Vi släppte av Mamma hemma hos henne. Sedan åkte vi och köpte en Panpizza och tog med hem. Aj, aj där bröt jag direkt mot de råd homeopaten givit mig. Ingen jäst! Men god var den och stor. Vi orkade bara äta upp halva pizzan, resten får bli matlåda.
Bokföring igen.
Kl. 22 bestämde vi oss för att ta en snabb promenad i området. Jag hade en massa dubbelslag och jag vet att dom brukar upphöra när jag anstränger mig. Vi kryssade fram på gatorna och gick totalt 1,5 km. Det var jätteskönt. När vi kom hem igen hoppade vi i säng. Jag läste en stund. Håller just nu på med Charlotta Ölanders bok "Och himlen var oskyldigt blå". Ytterligare en bok om Tsunamin. Helt annorlunda än Pigge Werkelins bok men ändå om samma frustration över myndigheternas brister. Skrämmande.
Jag somnade ganska snabbt, utan dubbelslag! Härligt.